Sikta, skjut. Boom! Det blev mål. Självmål. Bättre lycka nästa gång rookie.

Det är en svår vågskål vi står på. Man kan ta hjälp av vänner, men till slut står man där med sina egna värderingar mot världen. Vad är då viktigast? Familjen man lämnade hemma. De förstår. Vännerna man träffar ibland men sakta ändå glider ifrån på grund av mindre och mindre kontakt.

Detåär oundvikligt att inte mista någon på vägen. Istället träffar man alltid nytt folk. Men vem väger tyngst? Nya osäkra kort eller de gamla utnötta som behöver en uppfräschning man inte alltid har råd med.

En vågskål med många tyngder. Akta så att du/jag/hon/han inte halkar av när man står där och överväger en sekund för länge och istället förlorar allt.

Snabba val grabben. Så jävla skönt att åka ut med bräda längs med stranden. Släppa loss och bara låta tankarna flyga runt lika okontrollerat som vinden omkring mig.

Men nu ska jag åka hemmåt med brädan, ställa den utanför fönstret vid dörren. Precis där jag tog den. Gå in i den trygga värmen och lägga mig under täcket tills väckarklockan ringer.

–